.

Satte mig för en stund sen och rensade mina kameror och fann då 300 bilder från cortegebyggveckan, när jag kollar på dessa bilder så är det svårt att inte längta tillbaka till de tio dagarna i slutet av April. Solen sken konstant, vi var glada, onyktra och njöt verkligen av livet. Det var 10 sjukt bra dagar!

Jag har fått ett litet bloggryck igen och vi får väl se hur länge det håller i sig, men just nu är det kul.

.

Mina tråkiga benhinnor har börjat bråka med mig igen, jag MÅSTE vara noggrannare med skor.

Jag har väldigt mycket tankar i huvudet, vissa är bra men de flesta är idiotiska.

Tänk mindre, gör mer.

.

Utgången var en av de roligaste kvällarna jag har haft på länge, jag har världens bästa arbetskompisar! Vi hade dubbla förfester innan vi skulle till Stadt men de dubbla festerna tog tyvärr knäcken på några av mina vänner. Så det var bara jag någon mer som var inne på Stadt men vad gjorde det? Det var förfesten som var det viktiga enligt mig!

.

Kalaset var av det intimare slaget där bara de närmast sörjande var bjudna, vi käkade gott och umgicks till långt in på natten. Jag har denna sommaren insett att jag älskar min familj över allt annat, som ni säkert har läst tidigare så gick min farfar bort i början på sommaren. Detta var såklart ett hårt slag mot oss men jag känner att vi börjar komma tillbaka nu, vi mår bättre och bättre och har kommit varandra så mycket närmare. Alla, från min underbara farmor till min kusin och hennes två underbara små tjejer, jag älskar dem. Och det finns inga jag hellre skulle spendera en lördagkväll med än dem.

.

Annars så rullar livet på med mycket skola och träning vilket leder till att jag inte har så mycket tid till andra viktigare saker, tyvärr.

Godnatt!

Den drömmen jag har levt efter i minst fem år, det är nära nu.

Jag har många fina vänner också, det är viktigt att säga det ibland.

Som ni märker så har jag ingenting att skriva om, MEN checka in Laleh! Vilken känsla, osv.

Det händer alltid under de dagar när jag får lite andfrum från skolan och kan börja tänka på andra saker. Skolan tar upp såpass mycket tid och det är skönt på ett sätt, för ingen kräver något annat av en. Man kan likt en robot köra samma mönster varje dag, dusch, frukost, skola, kvällsmat, sängen. Inga onödiga aktiviteter.

Men ibland infinner sig som sagt dessa kvällar och då blir jag tvungen att ta jag tag i tankarna, alltid med hjälp av musik. Musik är min räddning, lyssna bara på Lasse.

där elljusspåren ledde hem till middagstid 
där allting var modernt runt sjuttiosju 
där låghusen slutade och skogarna tog vid 
där bodde jag, där bodde du 
där bodde jag och du 

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt 
men det skälvde när du rörde vid mig 
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt 
jag ville bara vara med dig 
jag ville bara vara med dig 

nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän 
det verkar dom som att allting är okej 
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen 
och kanske undrar över mig 
du kanske undrar över mig 

där låghusen slutade och skogarna tog vid 
där allt var tyst och stilla som på kort 
där nätterna viskade om ett sporrande liv 
och när ingenting var gjort 
då när ingenting var gjort 

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart 
och när jag känner så då tänker jag på dig 
allt är så förgängligt allting kan briserna snart 
men du är oförstörd för mig 
du är oförstörd för mig 

men tiden har sin rätt att förändras där den går 
och den är hos dig nu, hos dig och din vän 
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår 
och aldrig älska dig igen 
aldrig älska dig igen 

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem 
där är himlen lite närmre för mig 
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt 
dit kan jag gå och sakna dig 
dit kan jag gå och sakna dig 

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv 
och allting liksom kräver mera nu 
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv 
älskade älskade du 
älskade älskade du

Tänkvärt.

I många år så har jag haft låten "känn ingen sorg för mig Göteborg" som favoritlåt bara för att det är en fet låt, men ju äldre man blir desto mer kommer man till insikt med saker och dess budskap. Denna låten har nu fått en själ för mig, det är mitt liv i en låt.

Det finns platser dit jag lovat mig själv att jag inte ska gå och ändå svävar jag dit både i tankar och handling,dessa platser är inte bra för mig och jag vet om det men jag kan inte få mig för att låta bli att stoppa in handen i lågen, det får hellre göra lite ont tänker jag. Jag är sämst.

Världens klokaste människa.

Efter skolan idag har jag inte fått gjort något vettigt, det enda jag har gjort är gjort kvällsmat. Har så mycket tankar och känslor i min kropp så jag vet inte vad jag håller på med, behöver skaffa mig en bättre ventil för att göra mig av med detta övertryck.

Imorgon är det första pubrundan för året, den kommer jag tillbringa med vänner och alldeles för mycket öl. Det får bli min urladdning, en riktig jävla skiva.

Det finns två låtar i låten som framkallar tårar i mina ögon, detta är den ena. Jag kan inte säkert säga hur många gånger jag har sett detta klippet men om jag säger hundra gånger så är jag säker på att jag inte har överdrivit.

Försnacket, låten, inlevelsen, tvisten med kärlekens tunga på slutet, Fantastiskt!

Det är skönt att bo hemma igen, inte för att jag har något emot mina familjemedlemmar med poesigatan är hemma för mig. Här kan jag gå omkring och fundera på sådana där saker som bara jag tycker är viktiga, gå ut och sätta mig på balkongen och lyssna på lite musik, sjunka ner i soffan med ännu mer musik eller kanske laga något gott bara för att det är roligt. Jag älskar Göteborg.

Imorgon ska vi ha urnsättning för min farfar, det ska bli skönt på något konstigt sätt. Att få en grav att gå till där man kan sitta en stund och bara va.

Det finns många i mitt liv som jag skulle vilja spendera mer tid med, det finns de jag borde spendera mer tid och några jag inte borde göra det med. Men hur man än vrider på det så finns det bara 24h på dygnet vilket gör det svårt att hinna med alla. Sådant är livet, man kan prioritera bättre men de som inte förstår detta faktum kommer till slut inte ha några vänner kvar.

Saknad är jobbigt, man kan sakna människor för att man inte har träffats på länge och man kan sakna människor för att de inte finns på jorden längre. Jag har denna sommar känt av de båda sorternas saknad ganska hårt, denna ena kan man inte göra något åt men den andra å andra sidan kan man göra något åt och det ganska enkelt. Det ska jag ta tag i, i höst. Det handlar bara om att prioritera, det kommer bli en bra höst.

Sitter i min säng och skriver efter en lugn kväll med familjen, min plan var måndax från början men det sket sig när ingen annan ville med. Jag får se om jag kör nästa vecka istället, det beror helt på mitt schema.

Det är mycket saker som händer just nu, de flesta sakerna är roliga men jag känner ingen glädje för något just nu tyvärr. På onsdag till exempel så ska vi fira min födelsedag, en månad försent. Men jag har inte velat fira än, det vill jag inte nu heller egentligen men det gick inte att skjuta på det längre.

Livet är bra konstigt ibland, man vet aldrig vilket håll det drar åt eller varför vissa grejer inträffar. Men en sak är säker, det är ingen idé att planera, det blir aldrig som man har tänkt sig ändå.

Jag har länge tänkt börja lyssnar mer på Lasse Winnerbäck innan vi ska på hans spelning om ungefär en månad, men hur ska jag lyckas med det nr den här killen producerar magisk musik?

The tallest man on earth, en helt vanlig kille från Göteborg som charmar hela världen med sin musikalitet. Jag är kär.

Idag har jag jobbat 12h, varav 6h ihop med en gammal jobbarkompis som har gjort några "gästspel" nu på sommaren, det är alltid lika trevligt att uppdatera sig lite på hur det går för ens vänner!

Nu ska jag sova, börjar 08.30 imorgon.

Godnatt och ta hand om varandra.

Jag tänker tankar som jag knappt har tänkt alls det senaste halvåret, grillat med mina vänner, jaghar till och med hunnit med en resa till mitt barndomsparadis, Edsvik som ligger 2-3km norr om Grebbestad.

På torsdag ska vi begrava min farfar, en av de människor jag älskar mest i hela världen. Jag vet inte vad jag ska göra, den vita slipsen hänger på en galge i mitt rum och stirrar på mig. Jag hatar den trots att jag inte har använt den.

Två dagar efter begravningen fyller jag 21, jag har fått frågor från vänner om vad jag önskar mig eller vll göra den dagen men jag har inte kunnat säga en specifik grej. Jag känner inget lust för några födelsedagar med tårtor och presenter, därför har jag ställt in min födelsedag. Istället tar jag med mig två av mina vänner och flyr till marstrand i helgen, där kan jag vara mig själv och försöka bearbeta detta. Det som jag trodde jag hade gjort så väl men bara skrapat längst upp på toppen.

Livet är så förutsägbart, alla ska vi den vägen vandra men det är alltid för tidigt, hur man än gör så är det för tidigt.